*

Här sitter jag, åter igen. I sängen smattrandes på tangentbordet. Miljöintervjuer hit och svenskauppsatser dit. Det tar liksom aldrig slut. Sen så varvas allt det där med att spraya skrivbordsstolar vita, äta farsdagsmiddag på Afrodite och spela en låt på pianot. Så ser mina söndagar ut ungefär. Rätt kul, men samtidigt denna konstanta känsla av att det man gör inte kommer leda till något bra. Att man bara gör saker för att man måste, och livet kan ta slut när som helst.

Blablabla, jag vet inte vad jag skriver. Det är aldrig försent att ge upp, bäst sluta innan man ångrar sig.

Julia