Kele Okereke

När vi var på det där fantastiska stället i London som hette Koko så spelades det en hel del grym musik. Hela stället var grymt. Och just som Liza filmade dansgolvet i 13 sekunder så spelades en låt som jag aldrig hade hört förut. Jag har så många gånger försökt att hitta vad det är för låt. Har googlat vad jag trott det var för låttext, provat olika musikigenkänningsprogram och spelat in mig själv då jag nynnat på låten på midomi.com, men ingenting har funkat. Så istället la jag upp klippet på youtube och bad Simon twittra om det... Och helt plötsligt hade han fått fram vad det var för låt! På min födelsedag och allt!
Detta låter kanske väldigt ointressant, men för mig är det stort! Äntligen! Kändes nästan som att man var där igen, i Camden, på Koko. He bara pirra i magen! Och jag har lovat mig själv att det inte var sista gången jag var där den där gången den 18 mars. Jag lovar.
Ja, och så har det ju varit påsk också. En förbannat fin påsk i stugan med mycket ledighet, god mat, fint väder, bästa släktingarna och vännerna. Nitton år har jag också hunnit bli. Och på fredag flyger jag och Julia till Barcelona, och jag vet egentligen inte vad vi ska göra där. Vi vet it. Inga förväntningar eller så, bara ta helgen som den kommer. Två nyblivna nittonåringar på adventures in Spain. Det kan nog bli väldans bra. Inga konstigheter!

NY VECKA

Ja! Helgen var himla fin. Vi avrundade den med en fest. En klassfest, bara för att vi kunde. Sedan har ju solen lyst en hel del vilket har resulterat i ett glatt humör- IGEN. Allt känns bra, även om man har tusen saker man ska hinna med på en månad.

Jag vill gratulera min goda vän EHJ som fyller 19 idag. Grattis grattis!

Och så vill jag tagga till fredag. Barce-lona, here we come!




Julia




FINITO

Ja. Då var det dags för en liten uppdatering. Jag har haft en fin dag hemma med familjen, solen har lyst och livet har varit allmänt lättsamt. Inte ett enda moln på himlen. Jag gjorde en ansats till att plugga matte. Det gick väl sådär. Man kan ju inte sola och studera samtidigt?
     Jag har väl inte så mycket mer att säga förutom att jag är typ isolerad och det är så himla kul när folk hör av sig när det händet något. Ja, det var väl det. Längtar så helvetes mycket till studenten, friheten och framtiden. Nytt, nytt, nytt. Ha en fin helg!


Julia



Lid för konsten eller brinn

Så var det fredag. Underbara, härliga, efterlängtade fredag. Och inte vilken fredag somhelst, utan sista skoldagen innan påsklov. Åh, vad det har varit efterlängtat. Men samtidigt vet jag hur ofantligt mycket jag har jag måste göra (med betoning på att de är måsten) och då kan jag inte riktigt slappna av. Men jag kan leva med att göra lite sådant om jag får bestämma när, var, hur själv.
     Jag började på en akryltavla förra helgen, jag funderar på att fortsätta på den. Nu när jag har tid, eller rättare sagt ta mig tid. Det är så fantastiskt avslappnande och harmoniserande att måla. Jag låter som en övervintrad gammal tant, men faktum är att jag blir riktigt lugn av det. Och dessutom ser man resultat och över upp sin skicklighet. Det tycker jag om. Om man dessutom kan få lyssna på lite bra musik och tända ljus så blir stämningen oslagbar.
    Har väl inget mer att skriva. Jag kom nyligen hem hit till Pjesker och ska först och främst göra min högskoleansökan som ska vara inne idag. Jag har tappat bort min pinkod som behövs för att aktivera mitt så kallade konto, så jag vet inte hur detta ska sluta. Men skiter det sig så drar jag till Frankrike. Capish?

À tout à l'heure,

Julia


Det här hittade jag ute i förrådet.
Ordspråk "myntat"  av mig som 12-åring.
"När pennan är nedskriven och papprena
är slut får poeten hitta nya vägar". Fin tanke, antar jag.

Och så en fantastisk låt på det. Fantastiskt fantastiskt vad jag använder ordet fantastiskt. Men det är så fantastiskt användbart. Blind Pilot – Go On, Say It


Redan?

Tydligen så fick jag påsklov nyss. Och nyss var det sportlov. Vi var nyss i London. Projektarbetet är bortgjort sedan länge, CE-teorin är klar och nationella i svenska b är klart. Alldeles nyligen känns det som. Alltså är sakerna som jag gruvat mig mest för under hela skoltiden över. Det känns konstigt. Riktigt konstigt! Och bra! Nyss var jag tolv år och visste ingenting om livet. Tänk vad saker och ting har förändrats, bara på ett år. För ett år sedan var jag 17 år, hade inte körkort, var väldigt kär, min pappa, farbror Torbjörn och Kurt levde.
För ett år sedan hade jag aldrig jobbat i en gruva. För ett år sedan hade jag ingen katt. För ett år sedan hade jag precis kommit med i Norrbottens ungdomssymfoniker. För ett år sedan visste jag inte så mycket som jag vet nu om livet, då tog jag allt för givet. Nu vet jag att det gäller att leva varje dag. Jag har fan utvecklats mycket på ett år, utan att överdriva. Om mindre än två månader tar jag studenten. Studenten. REDAN? Det är obegripligt, jag är ju fortfarande ett barn som gillar kiss-och bajshumor. Fast kanske lite mer självständig nu än då jag var 12.
/EHJ

Men nanting!

Inte för att vara sån, men alltså imorgon är det nationellt prov i svenska mer som hela dagen, och jag vet egentligen inte vad man ska göra? Därför är jag lite nervös över det. Jag hoppas att det inte är så svårt och att jag klarar det..
Idag har min lilla hund varit hos veterinären och skrapat bort tandsten och skit. Han sövdes och jag var nervösare än en nervös mamma med sitt barn! Som jag svettades. He bara rann. Å hjärtat bara pumpa å pumpa. Tur det iallafall, och det gick fint!
Efter det blev det paltlunch och sen en jobbig springtur i solskenet. Mycket lämpligt!
Nu ska jag besöka toan! Push it push it!
/EHJ

Pendeln

Ja, livet är förundransvärt. Dels för att det är så fantastiskt, men också för att det kan pendla så mellan bra och dåligt, på kort tid. På ett dygn har jag upplevt mycket dåligt, men det har delvis vänt till något bättre. Därför är det förundransvärt. Och människor är förundransvärda, på många sätt.
      Jag sitter just i detta nu och lyssnar på Iron and Wine, skriver brev till mig själv som jag gömmer i hemliga lådor med hänglås. Mycket hemlighetsmakeri, och en och annan godis ur påskägget. Hela familjen sitter förövrigt bänkade framför en film med tårta och kaffe, mysigt. Mamma och Ulf har nämligen varit tillsammans sex år idag. Det är fantastiskt. Vad gjorde jag för sex år sedan? Jag minns det som igår.
     Imorgon hoppas jag på dåligt väder. Då har jag en anledning att stanna inne. Jag behöver nämligen varenda dyrbar minut jag kan få. Matte E prov stundar på måndag eftermiddag och jag kan bara säga en sak; det är svårt. Det är så in i helvete svårt, speciellt för en matematiskt inkompetent människa som härdat igenom tre år på natur. Jag ska ha matte E prov. Tisdag har jag en lucka, för att sedan skriva ett fett biologi B prov på onsdag. Hela torsdagen går åt till svenska nationellt prov. Fredagen? Kemiprov. Min vecka är fullspäckad. Men samtidigt kan jag inte låta bli att le, för på ett sätt ser jag fram emot det. Ju fortare och intensivare jag jobbar för att få bort dessa satans prov, desto tidigare blir jag klar med alla kurser och jag kan låta stressen plana ut, och njuta av sista tiden som gymnasieelev. Cool känsla ändå, att ha genomfört något sådant. Jag är rätt stolt över mig själv ändå.
     Jag har förövrigt fått tillbaka mitt gamla rum här hemma i Pjesker. Det rummet jag hade som riktig tonåring, det rummet jag spenderande timmar i gråtandes, skrattandes och tänkandes. Och sovandes, såklart. Det rummet har jag återfått och det kändes på direkten mycket bättre. Jag kände mig hemma igen. Bara den saken att jag har valt mina egna tapeter här inne får mig att bli lite gladare. Och det är fint härinne, och lite större. Jag är glad.
     Jag ska fördjupa mig i något annat än bloggande nu, det är bara så skönt att få skriva av sig litegrann såhär på lördagskvällen. Antingen ska jag ansluta mig till resterande familjemedlemmar inklusive hund, eller så ska jag läsa mig bok. Jag måste turboläsa den, så jag hinner skumma igenom engelskaboken vi ska ha läst till, snart.
     Ha en fin kväll alla där ute. Jag har tända ljus och en ny bordslampa så jag är nöjd. Och jag har en hemlig låda. Det ni.


Julia

Vill dela med mig av en låt som spelas frekvent genom mina högtalare just nu.
Tips från min kära moster. Hon är allt bra ibland.
JJ – Let Go

Jag måste bara också få lägga in en bild som inspirerar
mig just nu. Verk av Mr. van Gogh. Jag gillar skarpt.

Stjärnenatt över Saint Rémy. Vem har varit där?


Rytmisera

Tack vare att Foo fighters nya skiva var så otroligt bra, välgjord och enkel rakt igenom, så kändes det som att jag fick ny kraft till att göra något kreativt! Inspirerad ner till nageltårna tog jag fram elfiolen (som bara stått och samlat damm i över ett år) och började freestajla, wakamakafon! Improviserade lite först för att värma upp, sen drog jag igenom några egenkomponerade solon till Metallicalåtar. (tur att ingen lyssnade)
Och jävlar vad det var kul, var alldeles svettig och skakis efteråt... Måste eventuellt börja använda hörselkåpor när jag spelar, men bara eventuellt!
Det är lördag idag. Solen skiner och det blåser i vinden, våren är verkligen på väg på riktigt nu. Jag tror nästan det kommer att bli svårt att köra skoter i påsk, men det är ju bara vad jag tror.. Folk tror ju på Gud och ingen vet ju om han finns eller har funnits på riktigt, så det är svårt att veta. Hoppas att det är lite snö kvar till påsk iallafall, det hade ju inte skadat.
En av mina favoriter från nya skivan, så bra så att jag tappar andan. Fatta ni?! UrSINNIGT!
Over and out
/EHJ

WASTING LIGHT

Jadå, Foo fighters Levererar (med stort L!) fortfarande. Kanske ännu bättre än förra skivan. ÅÅÅH!!!
ÄR HELT SÅLD! SÅ JÄVLA BRA BRA BRA BRA

LYSSNA LYSSNA LYSSNA


Det jag känner just nu är lycka och kärlek. Dessutom började solen skina just nu. Foo fighters alltså ♥
U N D E R B A R T

Nytt liv

Nu jävlar! Idag är dagen då jag och mamma börjar vårt nya nyttiga liv. Efter månader av tröstätande av mängder med godis och relativt onyttig mat och annat skit, börjar vi nu äta mer riktig mat och mer grönsaker och inget godis. (fast på helger och på påsk måste man få äta lite godis...)
När min penicillinkur är över ska jag även börja träna lite löpning och bli lite stark har jag tänkt. Känns BRA! jag har ju blivit så förjävla lat och lös och svag så det är sanslöst.
Som sagt; Nu jävlar!

Je pense....

Här sitter jag med min gitarr. Eller det är inte min, men det känns som min. Jag har stängt in mig bakom ett draperi, jag har tända ljus, jag har nya skrivblock. Jag har en bläckpenna, vad kan man mer önska sig? Rien!

Jag mår dock inte så bra och jag är fantastiskt trött. Kanske dags att sova. Imorgon åker min käre Kalle och hans kompanjon Kenneth till Paris. Jävla Paris, jag vill också dit. Men jag har kollat skolor i södra Frankrike. Så, ja, jag kanske åker dit snart. Det blir trevligt.

Ha ett fint liv,

Julia

En sjukt glad tjej.

CE teori - CHECK!

Å visst fan klarade jag det! Helt otroligt! Jag behöver aldrig mera göra körkortsteori! ÅÅH VAD JAG ÄR GLAD!
Just denna teori var jävligt svår tyckte jag. Jag trodde aldrig jag skulle klara det. Nu är det bara körningen kvar och det ser jag väldigt mycket fram emot. Förutom uppkörningen och funktionsbeskrivningen då, men det känns fan inte omöjligt längre! SÅ JÄVLA HÄRLIGT! He gå om man vill!

Piteälven

Har varit i stugan i helgen och igår tog vi skotrarna till Pitälven och fiskade (jag fiskade i 2 minuter och låg på renskinnet resten av dagen) och fick en massa harr! Mycket lämpligt. Solen sken exakt hela dagen så ansiktet mitt blev lite brunt. Det är såna här dagar som är så jävla fantastiska. Rent nå så gu förbannat älskvärt.
Nästan lika älskvärt som denna röda sak! Men bara nästan! Bästhund!

Förbannat förbannad

JUST NU ÄR JAG ARG PÅ RIKTIGT! Har tappat tålamodet och det är väldigt väldigt långt borta känner jag! Satans teori! Jag är så LESS. Har kuggat tredje fasen på raken nu och skriver upp för CE imorgon. Inte gör det väl nå, tänker ni. Men det gör det! För jag förväntar mig inte längre att jag kommer klara det satans provet, och det fördröjer tiden jag har på mig att klara det. Och självförtroendet inför skrivningen imorgon är lika med noll. Stressen lika med hundra tusen miljarder ungefär.
Fast det är bättre jag rycker upp mig än hänger upp mig. Egentligen är ju det här ingenting, bara som en liten fis i rymden. Men en jävligt äcklig och illaluktande fis som luktar länge. En sån där man mår illa av och som man antingen måste elda upp eller vädra bort, ELLER så får man helt enkelt härda ut tills stanken är borta.
Lyssna på Mongozo istället, om du vill höra en arg, hård, vass, ettrig och bara en sådär perfekt låt som man även kan dansa till på Ministry of sound..
ELLER:
/EHJ

En fin söndag

Jag kan inte påstå att jag har fått så värst mycket vettigt gjort idag. Och jag har heller inte rört på mig mer än några hundra meter, jag har knappt varit utomhus. Men det har varit en väldigt givande och njutningsfull dag ändå. De faktorerna jag brukar värdesätta är: solsken, studier, umgänge. Jag har inte haft något av dem, men som sagt, på något outgrundligt vis fann jag värde även i denna dag.

Jag är för tillfället hemma i Pjesker. Jag sitter och skriver på en text, samtidigt som jag pluggar på min wordlist och klappar min hund på magen. Simultanförmåga deluxe. Det är bra hjärnträning, har jag hört. Jag har engelskaprov imorgon, så det kan ju vara fördel att kolla igenom. Egentligen är det så mycket mer jag skulle behöva göra, men klockan går och jag är bara människa. Sömn är det bästa alternativet skulle jag vilja säga.

Jag känner att min kommande framtid är lite oviss. Jag vet egentligen ingenting. Var kommer jag hamna till hösten? Blir det Lund, blir det Aix-en-Provence, blir det Pjesker? Jag vet inte. Men jag vill ta reda på det, så snart som möjligt. Sista ansökningsdag till utbildningarna jag vill söka är 15 april, alltså snart. Och jag kan inte bestämma mig. Jag ska söka, men jag känner samtidigt inte för att studera redan till hösten. Jag vill hinna leva lite. Leva ut mina innersta drömmar och få lite miljöombyte, och socialt ombyte. Totalombyte, tack.

Men än är det två, hektiska månader kvar innan jag får stå där på trappan och sjunga och studentens lyckliga dag. Det kan jag leva med. Nu ska jag sussa. Med min hund på armen. Kanske läsa ett kapitel eller två ur min bok Doktor glas.


Godnatt,

Julia, eller Juliet Laura som jag ville heta när jag var yngre. Fråga mig inte varför, det var något jag fick för mig som trettonåring.


Det jag egentligen vill säga med den här bilden är, att tiden går fort.
Det här var i september och jag klippte av mig håret. Vilken underbar
känsla det var, det kändes verkligen som nyss dessutom. Här befinner
jag mig i Spanien.
Det var en fin vecka. Jag längtar efter mer sol och
värme. Men det kommer ju alldeles snart, innan dess njuter jag av våren.

RSS 2.0