*

Så var det fredag. Underbara, härliga, efterlängtade fredag. Och inte vilken fredag somhelst, utan sista skoldagen innan påsklov. Åh, vad det har varit efterlängtat. Men samtidigt vet jag hur ofantligt mycket jag har jag måste göra (med betoning på att de är måsten) och då kan jag inte riktigt slappna av. Men jag kan leva med att göra lite sådant om jag får bestämma när, var, hur själv.
     Jag började på en akryltavla förra helgen, jag funderar på att fortsätta på den. Nu när jag har tid, eller rättare sagt ta mig tid. Det är så fantastiskt avslappnande och harmoniserande att måla. Jag låter som en övervintrad gammal tant, men faktum är att jag blir riktigt lugn av det. Och dessutom ser man resultat och över upp sin skicklighet. Det tycker jag om. Om man dessutom kan få lyssna på lite bra musik och tända ljus så blir stämningen oslagbar.
    Har väl inget mer att skriva. Jag kom nyligen hem hit till Pjesker och ska först och främst göra min högskoleansökan som ska vara inne idag. Jag har tappat bort min pinkod som behövs för att aktivera mitt så kallade konto, så jag vet inte hur detta ska sluta. Men skiter det sig så drar jag till Frankrike. Capish?

À tout à l'heure,

Julia


Det här hittade jag ute i förrådet.
Ordspråk "myntat"  av mig som 12-åring.
"När pennan är nedskriven och papprena
är slut får poeten hitta nya vägar". Fin tanke, antar jag.

Och så en fantastisk låt på det. Fantastiskt fantastiskt vad jag använder ordet fantastiskt. Men det är så fantastiskt användbart. Blind Pilot – Go On, Say It