*

Alltså det här med att vara hemmafru var ju ganska kul. Steg upp klockan 5 då Joel och Bossy också gick upp, åt frukost, drack kaffe, gick ner i tvättstugan och plockade ner kläder, hämtade sängkläder och tryckte in i maskinen och gick på en rask promenad med Rakko i morgonsolen. Frisk och härlig höstmorgon. Sen tog jag tag i min garderob (får alltid ångest då jag öppnar den) sorterade, vek ihop, slängde bort. Det blev himla fint. Till det lyssnade jag på väldigt skön och tjejig musik; Kings of leon. Vilken braaaa daaaag!

Nu har hösten kommit. Löven blir lite gulare för varje dag som går, men än är det inte riktigt helt höst, för värmen är kvar och den där låga höstsolen stör inte ögonen än när man jobbar. Min sommar har varit väldigt bra, jag har hunnit med att jobba hårt och lärt mig en hel del på jobbet, har även kört ganska mycket grävmaskin. Jag har varit ledig och åkt bort och haft grymt kul och sett Foo fighters.

/Julia

Man börjar verkligen känna sig gammal då man inser att man inte har minsta koll på vilket datum det är, och knappt vet vad det är för månad längre. Det blir kanske så då man jobbar 7-7, men jag gillar det. Sist jag skrev här var jag helt lyrisk efter Foo fighters och vi hade precis firat midsommar. Sen blev det ännu en jobbarvecka som även den gick fort. Så kom jag hem på ledighet och fick skånebesök. Det var Nattivalen och häng i Trollberget och Pitälven. Allmän njutning av livet med andra ord. Och så jobbarvecka och ledigvecka igen. Det är bara så himla lämpligt det här.

Ja, här sitter jag. Tiden går, blommorna blommar och solen går upp och ner. Jag har varit i (eller på) Irland och surfat, varit fyra dagar i Stockholm med pappa och Jennie. Där har vi ätit massa god mat och lekt kulturmänniskor. Jag har läst massvis med böcker och jag har arbetat. Och framförallt spenderat pengar. Det är helt enkelt en helt vanlig sommar, förutom att det är något, djupt inne i mig som är lite oroligt.
               Jag vet nämligen inte hur hösten kommer se ut. Jag vet inte om jag ska breda ut mina vingar och fly till Frankrike, mina drömmars land, eller om jag ska hoppa på en utbildning i Skåne. Vad än det må bli, så blir det ett miljöombyte. Och det är precis vad jag behöver. Men av erfarenhet vet jag att jag brukar tröttna på det mesta efter ett tag, därför är jag inte säker på om jag är redo för studierna redan. Jag kanske ändå borde ta chansen att emigrera? Det kommer krävas väldigt mycket av mig, att komma ensam till ett land där man inte talar språket är tufft. Men om jag klarar det, då klarar jag fan allt. Det är värt att tänkas på.
               Tillsvidare så ska jag spendera kvällen med ytterligare läsning. Jag älskar att läsa böcker som man helt enkelt inte kan lägga ifrån sig. Och då bara måste man läsa ut den i ett svep. Igelkottens elegans heter boken, jag rekommenderar den varmt. Om ni är lata - se filmen. Den är fransk. Yepyep.
               Det var nog allt jag hade att säga. Jag säger inte så mycket om dagarna, för jag pratar inte med någon. Men desto mer tänker jag och kan komma fram till saker. Ja, nä, svammel. Hejdå.



Julia


Nu är den gamla tiden över och den ska lämnas plats åt något nytt.
Frågan är bara vad detta nya innebär.

Första jobbarveckan gick väldigt bra. Det var faktiskt riktigt trevligt uppe i Kaunisvaara trots allt! Lite dryg bit att köra men vad gör man inte för att få köra dumper... hehe. Efter sista skiftet på måndagkvällen tog jag Peggan och körde hem fort som fan i spöregnet. Kom hem på natten och fick snabbt packa om väskan för ett par dagar i Stockholm. Tisdag 06.10 flög jag iväg till Stockholm. Hann med en sväng till Västerås också. Och så kom onsdagen. Den onsdagen jag nästan längtat efter hur länge som helst, fast bara nästan eftersom jag inte visste hur det skulle bli med jobb och så. Men som tur var så var ju ledigveckan exakt då Foo fighters hade konsert, å då må ni begrip att jag vart lycklig.

Lägenheten är tom, nycklarna tillbakalämnade, Clion fullpackad i grejer och påväg med allt till Åre. Inklusiven Kalle. Det känns så fantastiskt hopplöst JUST NU att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag har ingenstans att ta vägen, jag har inget att göra och jag vill inte göra något heller. Samtidigt som jag bara vill fly. Det är en lugn panik som bor i mig just nu.

Studentveckan var något utöver det vanliga. Och det var ju tur. Kul hade vi, och vädret var på topp alla dagar. Vet inte riktigt vad jag ska säga mer om den veckan, så jag låter det vara just nu. För vi har tagit studenten, vi har tagit studenten, ja vi har tagit studeeenteeeeeeeeeeeeen! Fy fan vad vi är bra. Detta är minnen för livet! Hehe. Bilder kommer sen någon gång i framtiden, för nu ska jag ta bilen och husvagnen och köra ca 40 mil norrut för 7 dagars jobb i Kaunisvaara. Matlådorna är gjorda och bilen är (snart) tankad så det sista jag ska göra innan jag drar är att hämta ut mitt nya körkort. Det blir kul! Och jobbigt! Nästa onsdag blir det FOO FIGHTERS i Stockholm. Älskar livet!

So long!
/EHJ

Några saker jag gillar med den här veckan är att hela familjen är samlad, att sommaren har kommit, att mamma är så jävla snäll, att det är bal imorgon (som kommer kicka ÄÄÄSS) och att det äntligen är avslutning på fredag.

...och helt plötsligt blev jag bilägare. Eftersom det skulle kosta så mycket att laga passaten, så bestämde jag mig i fredags kväll för att köpa en egen, i och med att det är ganska viktigt med en bil som funkar i sommar då jag ska jobba 30-40 mil hemifrån. Och i går drog mamma och jag till Arjeplog och gjorde affärer. Körde sen hem i min alldeles egna kombi. Det kändes ganska fränt! Fort vare gjort, som vi brukar säga.

Nu är jag hemma från Paris, med en tatuering ovanför skuldran och ett CE-körkort rikare! Det sistnämnda är värt mest skulle jag vilja säga, i alla fall att döma av lättnaden jag kände igår efter att ha klarat uppkörningen. Trodde aldrig i hela mitt liv jag skulle klara det. Var så nervös att jag trodde jag skulle kräkas. Vaknade ett tjugotal gånger under natten till igår och jag vet inte om jag varit så nervig nånsin förut. Men efter säkerhetskontrollen och backningen (som gick jättebra TROTS att jag hade tre finska långtradarchaffisar som publik) så kändes det bra. Tog några djupa andetag och sedan var det bara att köra. En sväng mot flyget, sen mot samhället in på smågatorna och till sist storgatan (där det var lite trångt) och tillbaka till a-frakt (cliffton numera). Och så var det klart. Jag klarade det för fan! Jag ska fira det! JAG ÄR KLAR MED SKOLAN HELT OFFICIELLT NU! Lämnade in alla skolböcker idag och fick veta mitt betyg i religion. Så jävla bra dag! Och det är fredag! It's FRIDAY FRIDAY gotta get down on Friday...

I lördags var det 14 maj, dagen då det var födelsedagsfest för Liza. Så jävla MINT fest! Alla var så fina och så glada och jag bara dansade hela natten! Jag har en sån där riktig ond och ihållande träningsvärk och det känns så jävla bra. Rent gammeldags rolig fest så att säga!

Jag känner mig alldeles varm inombords, riktigt jävla lycklig. Tror det kan ha med våren och solen och det varma vädret vi haft de senaste dagarna att göra. Eller att vi snart tar studenten, att jag har så fina djur, att jag har så jävla underbara människor runtomkring mig och att min pappa var så jävla bra. 62 år skulle Goatmachine ha fyllt i lördags. Ibland sköljs tomheten över mig, det kan komma så plötsligt. Mest kommer det på kvällarna. Men även vid middagsbordet. Eller när man är ute på gården. Varje natt hälsar han på mig i mina drömmar.

Mycket lämpligt att the Wombats nyligen släppte en ny skiva! Bandet som jag alldeles nyss börjat lyssna på. VÄLDIGT bra musik, så där alldeles perfekt vårigt.