Barcelona

Då var helgen i Barcelona över. Det var en väldigt stor stad med massor med människor i, så att säga. Själva spanjorerna var ganska otäcka och man kände sig lite som ett djur då man gick på gatan.
När vi kommit fram till Barcelona var vi hungriga som två björnar och sökte desperat efter ett matställe som såg ut att vara bra. Enda kravet var att det inte skulle vara blekta bilder som beskriver maten. Vi gick och gick och blev mer och mer desperata och hungriga. Gick förbi många ställen som såg hyfsade ut, men ingenting kändes riktigt bra. Till sist gick vi in till ett ganska flottigt matställe (med bilder på maten) på en liten bakgata med en spelmaskin, spansk realityserie på högsta volym på tv:n samt skramlig radio som spelade skitmusik. Inga kunder, förutom vi. Den flottige restaurangägaren sken som en sol då vi klev in på flottstället och han kunde inte ett ord engelska. Vi kan inte spanska. Hungern styrde mig och pekade på en bild på en tallrik med en korv, två stekta ägg och pommes på. Två såna, tack. Till förrätt fick vi en liten tallrik med saltgurka, saltmorötter och saltoliver som typ legat i saltlag i minst tio år kändes det som. MMmmmmmm. Bra start för en kväll på nattklubb Otto Zutz, som slutade klockan 7 i hotellsängen. Otroligt lyhört hotellrum och väldigt kallsvettframkallande sängar.
På lördagen träffade vi några finnar som vi hängde med istället för flottspanjorer. De bodde där och visade oss staden. Senare på kvällen hängde vi med dom ut och for på nattklubben Catwalk och jag dansade seriöst som det var sista gången jag skulle få dansa. Fötterna blödde inombords och utombords. Fy fan vad mina fötter är sargade.
Och på söndagen var jag nära på att bli av med både pengar och mobil när vi låg och solade i en park. Lyssnade på musik på mobilen och bara mådde. Mobilen låg ca 10 cm från min skalle. Plötsligt hör jag hur ljudet försvinner från mig och jag slår upp ögonen och får se en stor, medelålders spanjor ligga bredvid mig på alla fyra och håller i min telefon och min börs. Jag skriker: "NÄMEN VAD GÖR DU?! VAD GÖR DU?! VAD FAAAN GÖR DU?!"
Denna feta vidriga man med gröna kläder som tänkte sno mina grejer släppte dem snabbt och utan att jag märkte det hade han försvunnit. Han blev nog förskräckt tror jag. Det blev jag, och jag hade så gärna velat knipsa kulorna på honom innan han försvann! Fräcka jävel. Men då vet man det tills nästa gång. Lita aldrig på en spanjor. Mordhota dem istället. "If you touch me, i'll kill you". Sträck på ryggen, gå bredbent och bak med axlarna. Försök se badass ut. Det funkar!
Flög hem tidigt som fan igår morse och kom hem till 4 plusgrader och snö. Men fint känns det, fint som fan. Trots en snabbvisit i Barcelona kändes det oerhört skönt att vara hemma. Tror inte den staden är något för mig, det funkar en kortare tid men nu är jag mätt!
Yes jajemen jå-å.
/EHJ

Kommentarer

Känsla:

Fulast namn:
Glöm mig inte!

E-postadress: (publiceras ej, eller?)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0