Tiden hit och dit

Man börjar verkligen känna sig gammal då man inser att man inte har minsta koll på vilket datum det är, och knappt vet vad det är för månad längre. Det blir kanske så då man jobbar 7-7, men jag gillar det. Sist jag skrev här var jag helt lyrisk efter Foo fighters och vi hade precis firat midsommar. Sen blev det ännu en jobbarvecka som även den gick fort. Så kom jag hem på ledighet och fick skånebesök. Det var Nattivalen och häng i Trollberget och Pitälven. Allmän njutning av livet med andra ord. Och så jobbarvecka och ledigvecka igen. Det är bara så himla lämpligt det här.
Nu är jag nyss hemkommen från en liten semestertripp till Blekinge och Skåne och Danmark och är gladare än genomsnittet. Inte för att vädret var så himla mysigt där nere (gråregnväder), men för att jag hittat tillbaka till något väldigt värdefullt. Jag har hittat hem igen. Det känns så jävla hemma! Och solen skiner här i Renudden. Nu är det bara att ladda om för ännu en arbetsvecka uppe i Kaunisvaara! Börjar bli tjatigt det här! Nu ger jag mig för den här gången.
Tjaaaa då

Och solen har sin gång, eller hur Ernest?

Ja, här sitter jag. Tiden går, blommorna blommar och solen går upp och ner. Jag har varit i (eller på) Irland och surfat, varit fyra dagar i Stockholm med pappa och Jennie. Där har vi ätit massa god mat och lekt kulturmänniskor. Jag har läst massvis med böcker och jag har arbetat. Och framförallt spenderat pengar. Det är helt enkelt en helt vanlig sommar, förutom att det är något, djupt inne i mig som är lite oroligt.
               Jag vet nämligen inte hur hösten kommer se ut. Jag vet inte om jag ska breda ut mina vingar och fly till Frankrike, mina drömmars land, eller om jag ska hoppa på en utbildning i Skåne. Vad än det må bli, så blir det ett miljöombyte. Och det är precis vad jag behöver. Men av erfarenhet vet jag att jag brukar tröttna på det mesta efter ett tag, därför är jag inte säker på om jag är redo för studierna redan. Jag kanske ändå borde ta chansen att emigrera? Det kommer krävas väldigt mycket av mig, att komma ensam till ett land där man inte talar språket är tufft. Men om jag klarar det, då klarar jag fan allt. Det är värt att tänkas på.
               Tillsvidare så ska jag spendera kvällen med ytterligare läsning. Jag älskar att läsa böcker som man helt enkelt inte kan lägga ifrån sig. Och då bara måste man läsa ut den i ett svep. Igelkottens elegans heter boken, jag rekommenderar den varmt. Om ni är lata - se filmen. Den är fransk. Yepyep.
               Det var nog allt jag hade att säga. Jag säger inte så mycket om dagarna, för jag pratar inte med någon. Men desto mer tänker jag och kan komma fram till saker. Ja, nä, svammel. Hejdå.



Julia


Nu är den gamla tiden över och den ska lämnas plats åt något nytt.
Frågan är bara vad detta nya innebär.




RSS 2.0