Snabba svängar...
...och helt plötsligt blev jag bilägare. Eftersom det skulle kosta så mycket att laga passaten, så bestämde jag mig i fredags kväll för att köpa en egen, i och med att det är ganska viktigt med en bil som funkar i sommar då jag ska jobba 30-40 mil hemifrån. Och i går drog mamma och jag till Arjeplog och gjorde affärer. Körde sen hem i min alldeles egna kombi. Det kändes ganska fränt! Fort vare gjort, som vi brukar säga.
Hittills är jag väldigt nöjd med peggan min! Jag tror pappa ler just nu, var han nu än är. Han skulle ha varit nöjd.
/EHJ
Ljuvliga tider
Nu är jag hemma från Paris, med en tatuering ovanför skuldran och ett CE-körkort rikare! Det sistnämnda är värt mest skulle jag vilja säga, i alla fall att döma av lättnaden jag kände igår efter att ha klarat uppkörningen. Trodde aldrig i hela mitt liv jag skulle klara det. Var så nervös att jag trodde jag skulle kräkas. Vaknade ett tjugotal gånger under natten till igår och jag vet inte om jag varit så nervig nånsin förut. Men efter säkerhetskontrollen och backningen (som gick jättebra TROTS att jag hade tre finska långtradarchaffisar som publik) så kändes det bra. Tog några djupa andetag och sedan var det bara att köra. En sväng mot flyget, sen mot samhället in på smågatorna och till sist storgatan (där det var lite trångt) och tillbaka till a-frakt (cliffton numera). Och så var det klart. Jag klarade det för fan! Jag ska fira det! JAG ÄR KLAR MED SKOLAN HELT OFFICIELLT NU! Lämnade in alla skolböcker idag och fick veta mitt betyg i religion. Så jävla bra dag! Och det är fredag! It's FRIDAY FRIDAY gotta get down on Friday...
Paris är en jättevacker stad och om man är väldigt konstintresserad så tycker jag man ska åka dit och kika! Det finns hur mycket konst som helst, överallt! Jag är helt mätt! Louvren var gigantiskt med hur jävla mycket konstverk som helst, jag fick rent utav värk i ryggen av att vara där i två timmar. Och då såg vi inte ens en bråkdel av all konst. Men Mona-Lisa såg vi, en liten, liten tavla som inte sa mig så mycket.
Varmt och skönt och fint väder hade vi, och i Eiffeltornet fick jag rännskita. Tror minsann jag är lite höjdrädd, fastän vi inte åkte längst upp. Tur det finns toaletter där uppe. Riktigt tur.
Helgen i Paris var verkligen megabra. Det kan nog ha att göra med att jag har så jävla bra familj!
Nu är det bara så här att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen, för jag är så glad och nöjd och min katt bara ligger här bredvid mig och spinner, och min hund är ute och skäller på råttor i skogen och jag lyssnar på en riktigt vacker låt och kan inte riktigt fatta att jag verkligen är klar med skolan?! ÄR DET VERKLIGEN SANT?
Nu väntar en veckas jobb i skogen och därefter en vecka full med festligheter och trevligheter.
Studentveckan.
/EHJ
Dansar genom livet
I lördags var det 14 maj, dagen då det var födelsedagsfest för Liza. Så jävla MINT fest! Alla var så fina och så glada och jag bara dansade hela natten! Jag har en sån där riktig ond och ihållande träningsvärk och det känns så jävla bra. Rent gammeldags rolig fest så att säga!
I söndags tog jag på mig mina gamla basketskor, och inte av den anledningen att jag skulle spela basket, utan för att jag hade så trasiga tår efter all dans i lördags. Så jag gick in till Arvidsjaur, fixa och dona, åt en kebabrulle och gick hem igen. Det var så skönt! Förbannat så skönt det var! Sen somnade jag som ett barn. Och sov ända till 10 idag. Skönt med sovmorgon efter en sån här kanonrolig men energikrävande helg. Sen var det CE-körning (den sista lektionen) hela eftermiddagen. Nu är jag sjukt laddad för en långhelg i Paris med min familj! Det ska bli så kul! Har aldrig varit i Frankrike än. Tar nog med mig min basker.
Vad händer sen då? Är det eventuellt så att någon tar studenten kanske? Hehehehhehehehe!
/EHJ
Värme
Jag känner mig alldeles varm inombords, riktigt jävla lycklig. Tror det kan ha med våren och solen och det varma vädret vi haft de senaste dagarna att göra. Eller att vi snart tar studenten, att jag har så fina djur, att jag har så jävla underbara människor runtomkring mig och att min pappa var så jävla bra. 62 år skulle Goatmachine ha fyllt i lördags. Ibland sköljs tomheten över mig, det kan komma så plötsligt. Mest kommer det på kvällarna. Men även vid middagsbordet. Eller när man är ute på gården. Varje natt hälsar han på mig i mina drömmar.
Men när jag vaknar är det så tomt. Ibland vill jag ringa honom. Höra var han är och när han kommer hem eller om han kanske kan komma och hämta mig med pickupen?
Eller att han snart ska komma hem igen. Tillbaka. Hem, alltså, HÄR hos oss. Över ett halvår har gått nu och jag kan fortfarande inte riktigt greppa att han är borta? Sorg är konstigt. Man blir förkyld av sorg.
Världens bästa pappa hade jag och jag är så glad i hjärtat av att veta det.
Den 26:e maj har jag uppkörning för CE. Jag vet inte hur det kommer att gå eftersom det är en massa nya grejer man ska kunna förklara, och backningen, BACKNINGEN ska ni veta, det är så svårt. Så förbannat jävla idiotsvårt, tycker jag. Jag vet inte om jag kommer att klara uppkörningen. Men en sak jag vet är att om pappa hade varit med nu, så hade han kramat mig och sagt: "Men Elina, no vet du väl om att du klara dehär, du tro så dåligt om dig själv men du vet ju att du klara ju tamefan allt. Du är så jävla dukti! Man kan int tro du är dotra min".
Jag ska ge mig fan på att jag klarar det här. Och klarar jag inte det så är det ju faktiskt inte hela världen.
Denna låt tillägnas min far, Göte Jonsson. "Spela Highway To Hell på min begravning!"
Vi spelade inte Highway to hell på hans begravning.
Men här får du rock 'n' roll, pappa!
/EHJ
Hjärta
Mycket lämpligt att the Wombats nyligen släppte en ny skiva! Bandet som jag alldeles nyss börjat lyssna på. VÄLDIGT bra musik, så där alldeles perfekt vårigt.
Ett annat band som jag bara för någon dag sedan fastnade för är Glasvegas. Har bara lyssnat på någon enstaka låt som jag inte riktigt kände så mycket för, men nu så har jag lyssnat lite mer.. Ja jävlar, det finns inget slut på musikvärlden. Det finns så oändligt mycket grym musik som man aldrig har hört! Sanslöst bra!
/EHJ
Barcelona
Då var helgen i Barcelona över. Det var en väldigt stor stad med massor med människor i, så att säga. Själva spanjorerna var ganska otäcka och man kände sig lite som ett djur då man gick på gatan.
När vi kommit fram till Barcelona var vi hungriga som två björnar och sökte desperat efter ett matställe som såg ut att vara bra. Enda kravet var att det inte skulle vara blekta bilder som beskriver maten. Vi gick och gick och blev mer och mer desperata och hungriga. Gick förbi många ställen som såg hyfsade ut, men ingenting kändes riktigt bra. Till sist gick vi in till ett ganska flottigt matställe (med bilder på maten) på en liten bakgata med en spelmaskin, spansk realityserie på högsta volym på tv:n samt skramlig radio som spelade skitmusik. Inga kunder, förutom vi. Den flottige restaurangägaren sken som en sol då vi klev in på flottstället och han kunde inte ett ord engelska. Vi kan inte spanska. Hungern styrde mig och pekade på en bild på en tallrik med en korv, två stekta ägg och pommes på. Två såna, tack. Till förrätt fick vi en liten tallrik med saltgurka, saltmorötter och saltoliver som typ legat i saltlag i minst tio år kändes det som. MMmmmmmm. Bra start för en kväll på nattklubb Otto Zutz, som slutade klockan 7 i hotellsängen. Otroligt lyhört hotellrum och väldigt kallsvettframkallande sängar.
På lördagen träffade vi några finnar som vi hängde med istället för flottspanjorer. De bodde där och visade oss staden. Senare på kvällen hängde vi med dom ut och for på nattklubben Catwalk och jag dansade seriöst som det var sista gången jag skulle få dansa. Fötterna blödde inombords och utombords. Fy fan vad mina fötter är sargade.
Och på söndagen var jag nära på att bli av med både pengar och mobil när vi låg och solade i en park. Lyssnade på musik på mobilen och bara mådde. Mobilen låg ca 10 cm från min skalle. Plötsligt hör jag hur ljudet försvinner från mig och jag slår upp ögonen och får se en stor, medelålders spanjor ligga bredvid mig på alla fyra och håller i min telefon och min börs. Jag skriker: "NÄMEN VAD GÖR DU?! VAD GÖR DU?! VAD FAAAN GÖR DU?!"
Denna feta vidriga man med gröna kläder som tänkte sno mina grejer släppte dem snabbt och utan att jag märkte det hade han försvunnit. Han blev nog förskräckt tror jag. Det blev jag, och jag hade så gärna velat knipsa kulorna på honom innan han försvann! Fräcka jävel. Men då vet man det tills nästa gång. Lita aldrig på en spanjor. Mordhota dem istället. "If you touch me, i'll kill you". Sträck på ryggen, gå bredbent och bak med axlarna. Försök se badass ut. Det funkar!
Flög hem tidigt som fan igår morse och kom hem till 4 plusgrader och snö. Men fint känns det, fint som fan. Trots en snabbvisit i Barcelona kändes det oerhört skönt att vara hemma. Tror inte den staden är något för mig, det funkar en kortare tid men nu är jag mätt!
Yes jajemen jå-å.
/EHJ
