*

Åh. Tiden går så fort. Och jag inser det just för att jag känner hur sliten och trött man är, hänger int riktit me om man så säg. Men man måst, så äre bara.

Jag känner att jag vill göra något åt mitt liv. För jag känner precis som Winnerbäck sjunger: "Jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Det kan va så förfärligt, det kan va så bra." Jag har ingen ordning. Och det STÖR mig att jag inte kan få pli på mig själv, på något sätt. Jag vill bli ordningsam, i huvet alltså. Så jag ska typ göra ett schema för min hjärna. "Tänk så, inte så", då blir det nog bättre. Och jag ska maniskt följa Nikes visa ordspråk. JUST DO IT.

Nu ska jag skriva en, kanske två uppsatser. Sen fortsätta den inre vårstädningen. Adios!


Julia


Jag mår som bäst när jag presterar som bäst. Jobbigt läge just nu.

Jag är nöjd. Mellan 12.30 och 15.30 exakt satt jag helt inne i min egen värld. En kemivärld full av konstiga substansmängder, reaktionspilar och molmassor. Jag tittade inte upp en gång, utan fokuserade och försökte verkligen tänka till. När den siste ur min klass ställde sig upp, sköt in stolen och sa "nej nu orkar jag inte mer. Det här får duga!", så blev jag smått avbruten, åt en Toblerone och dök ner i uppgiften igen. En halvtimma senare kände jag mig nöjd, skummade igenom och konstaterade (högt) att jag var klar. Klockan var halv fyra och jag har inte varit så inne i något på år och dagar. Så jag lämnade in provet, och gick ut ur klassrummet. Nöjd som fan. Nu inväntar jag spänt ett svar. Bara ett litet ynka svar i form av två, kanske tre bokstäver. Man kan ju alltid hoppas.

Nu ska jag skriva två låtar. Sen ska jag maila iväg dom. Sen ska jag plugga. Igen. För på fredag har jag filosofiprov. Kommande måndag är det matteprov som gäller, sedan ett fysikprov. Då är det dags att lägga kemin bakom sig och tänka på derivator och sånt där. Bit för bit...



Julia