En obeskrivlig tomhet
Lägenheten är tom, nycklarna tillbakalämnade, Clion fullpackad i grejer och påväg med allt till Åre. Inklusiven Kalle. Det känns så fantastiskt hopplöst JUST NU att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag har ingenstans att ta vägen, jag har inget att göra och jag vill inte göra något heller. Samtidigt som jag bara vill fly. Det är en lugn panik som bor i mig just nu.
Planen är att sommarjobbet ska sätta igång på onsdag, men jag undrar om jag inte ska dra igång det redan imorgon? Jag kan inte vänta. Varför vänta egentligen? Åhhhhhhhhhhhhh.
Plötsligt känns sommaren så lång, drömmarna så avlägsna och Arvidsjaur så äckligt. Jag vill bort nu! Jag saknar min klass också, jag saknar alla vänner jag hade. Jag saknar det gamla. Det är liksom nu allt blir på riktigt, allt man gått och längtat efter och gruvat sig för.
Jag vet inte vad jag ska säga, jag måste bara få skriva för jag håller på att gå sönder. Jag tror att jag ska försöka sno en bil och dra ASAP. Ses!
Julia
Jag och pappa på min studentdag. Det var en stressig, varm och sorglig dag med
många skratt. Hur nu det går ihop...
Kommentarer
Trackback
