*

Tydligen så fick jag påsklov nyss. Och nyss var det sportlov. Vi var nyss i London. Projektarbetet är bortgjort sedan länge, CE-teorin är klar och nationella i svenska b är klart. Alldeles nyligen känns det som. Alltså är sakerna som jag gruvat mig mest för under hela skoltiden över. Det känns konstigt. Riktigt konstigt! Och bra! Nyss var jag tolv år och visste ingenting om livet. Tänk vad saker och ting har förändrats, bara på ett år. För ett år sedan var jag 17 år, hade inte körkort, var väldigt kär, min pappa, farbror Torbjörn och Kurt levde.

För ett år sedan hade jag aldrig jobbat i en gruva. För ett år sedan hade jag ingen katt. För ett år sedan hade jag precis kommit med i Norrbottens ungdomssymfoniker. För ett år sedan visste jag inte så mycket som jag vet nu om livet, då tog jag allt för givet. Nu vet jag att det gäller att leva varje dag. Jag har fan utvecklats mycket på ett år, utan att överdriva. Om mindre än två månader tar jag studenten. Studenten. REDAN? Det är obegripligt, jag är ju fortfarande ett barn som gillar kiss-och bajshumor. Fast kanske lite mer självständig nu än då jag var 12.

/EHJ