Pendeln

Ja, livet är förundransvärt. Dels för att det är så fantastiskt, men också för att det kan pendla så mellan bra och dåligt, på kort tid. På ett dygn har jag upplevt mycket dåligt, men det har delvis vänt till något bättre. Därför är det förundransvärt. Och människor är förundransvärda, på många sätt.
      Jag sitter just i detta nu och lyssnar på Iron and Wine, skriver brev till mig själv som jag gömmer i hemliga lådor med hänglås. Mycket hemlighetsmakeri, och en och annan godis ur påskägget. Hela familjen sitter förövrigt bänkade framför en film med tårta och kaffe, mysigt. Mamma och Ulf har nämligen varit tillsammans sex år idag. Det är fantastiskt. Vad gjorde jag för sex år sedan? Jag minns det som igår.
     Imorgon hoppas jag på dåligt väder. Då har jag en anledning att stanna inne. Jag behöver nämligen varenda dyrbar minut jag kan få. Matte E prov stundar på måndag eftermiddag och jag kan bara säga en sak; det är svårt. Det är så in i helvete svårt, speciellt för en matematiskt inkompetent människa som härdat igenom tre år på natur. Jag ska ha matte E prov. Tisdag har jag en lucka, för att sedan skriva ett fett biologi B prov på onsdag. Hela torsdagen går åt till svenska nationellt prov. Fredagen? Kemiprov. Min vecka är fullspäckad. Men samtidigt kan jag inte låta bli att le, för på ett sätt ser jag fram emot det. Ju fortare och intensivare jag jobbar för att få bort dessa satans prov, desto tidigare blir jag klar med alla kurser och jag kan låta stressen plana ut, och njuta av sista tiden som gymnasieelev. Cool känsla ändå, att ha genomfört något sådant. Jag är rätt stolt över mig själv ändå.
     Jag har förövrigt fått tillbaka mitt gamla rum här hemma i Pjesker. Det rummet jag hade som riktig tonåring, det rummet jag spenderande timmar i gråtandes, skrattandes och tänkandes. Och sovandes, såklart. Det rummet har jag återfått och det kändes på direkten mycket bättre. Jag kände mig hemma igen. Bara den saken att jag har valt mina egna tapeter här inne får mig att bli lite gladare. Och det är fint härinne, och lite större. Jag är glad.
     Jag ska fördjupa mig i något annat än bloggande nu, det är bara så skönt att få skriva av sig litegrann såhär på lördagskvällen. Antingen ska jag ansluta mig till resterande familjemedlemmar inklusive hund, eller så ska jag läsa mig bok. Jag måste turboläsa den, så jag hinner skumma igenom engelskaboken vi ska ha läst till, snart.
     Ha en fin kväll alla där ute. Jag har tända ljus och en ny bordslampa så jag är nöjd. Och jag har en hemlig låda. Det ni.


Julia

Vill dela med mig av en låt som spelas frekvent genom mina högtalare just nu.
Tips från min kära moster. Hon är allt bra ibland.
JJ – Let Go

Jag måste bara också få lägga in en bild som inspirerar
mig just nu. Verk av Mr. van Gogh. Jag gillar skarpt.

Stjärnenatt över Saint Rémy. Vem har varit där?


Kommentarer
Postat av: Johan

Förundransvärt är ett härligt ord.



Att skriva brev och gömma i små lådor är också bra, om än förundransvärt. Snart börjar vi sälja mina lådor med lås på i Sverige - då kan jag ordna en sån åt dina brev. Vore nått det!



Lycka till med proven.

2011-04-13 @ 04:42:10
URL: http://johansigurdson.wordpress.com

Känsla:

Fulast namn:
Glöm mig inte!

E-postadress: (publiceras ej, eller?)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0